Lyssnade på Christer i P3 påväg hem från torp föut. Idag pratade dom om "saker som satt sig". Tillexempel när man som barn satte sig på sin älskade vandrandepinne så att man än idag alltid kollar innan man sätter sig någonstans. Eller kanske optikern som frågade om man var bra på bollsport för att man hade så ovanligt tättsittande ögon, när man gick i åttonde klass och utseende betydde allt. Då kom jag att tänka på en sådan sak som jag har. När jag åker rulltrappa så tänker jag än idag på en sak pappa sa till mig när jag var liten. "Om du inte hoppar över kanten när du kommer upp så åker du med rulltrappan under och blir alldeles platt." Idag förstår jag ju såklart att det inte är så. Men min övertygelse satt i väldigt länge och jag tänker nästan alltid på det utav toppen i rulltrappan än idag.